Författare: Maria Dufva och Maria Ahlin (2021)
Recensent: Hanna Byström
”Värsta bästa svårsnacket ger dig och andra unga svar på alla era vanliga, men ofta svårpratade, frågor om porr, sex och samtycke. Idag kommer många barn och unga i kontakt med porr långt innan de vet vad ett sexliv innebär. Porren kan kännas spännande men också skrämmande. Den här boken förklarar vad porr är, hur den görs och hur den skiljer sig från sex. Författarna ger också råd om hur unga kan förhålla sig till porr och sin egen sexualitet. I boken hörs verkliga berättelser från ungdomar, men även röster från experter inom sexologi, hälsa och juridik ”
Så står det på bokens baksida. Och jag tänker att det inger stora förhoppningar! Porrdiskursen är ständigt aktuell, om än infekterad, och forskningen om porr är polariserad och inte alls överens. Men är det något de flesta ändå håller med om inom porrdiskursen så är det väl just att unga vill prata mer om porr och att det är vi vuxna som måste axla det ansvaret och erbjuda forum för det? Så vad innehåller boken?
Värsta bästa svårsnacket vänder sig till 12-15åringar och håller rakt igenom ett lättillgängligt och tilltalande språk. Det är också många citat och färger och former, vilket gör den relativt lätt att läsa. Den är indelad i kapitel som alla innehåller en faktadel, författarnas reflektioner, samt frågor från elever där författarna sedan svarar (dock får man inte reda på hur frågorna är insamlade, eller när. Det står bara ”hämtade från verkligheten”). Det finns också ett vi genom hela boken som aldrig helt definieras, vilket förvirrar åtminstone mig något.
Den s.k. faktadelen, som inleder alla kapitel i stil med ”hur påverkas vi av porr?”, verkar vara en blandning av forskning och författarnas egna åsikter. De olika delarna tar upp frågor kring vad porr är, skillnaden mellan sex och porr, hur vi påverkas av porr och i slutet finns ett kapitel kring vem man kan prata med.
Det finns inga referenser i texten, vilket kan tyckas ironiskt eftersom man vill ge unga verktyg till att tänka kritiskt, och i styckena skrivs forskningsresultat ut blandat med skrivningar som ”de som gör porr tycker att kondom ser tråkigt ut i kameran så då struntar de i det” (sid 64).
Jag tänker att författarna hade vunnit mycket på att använda sig av dels direkta källhänvisningar i texten, dels Barnombudsmannens nyutkomna rapport eftersom endast ett fåtal av bokens 107 nämnda källor är svenska.
Men med det sagt så finns det också många bra tips och exempel på öppna frågor som man kan ställa i relation till porr. Det finns också en relevant text om funkofobi och rasism inom porren att reflektera kring. Även den tillhörande kostnadsfria handledningen, för vuxna som jobbar med barn och unga, innehåller flera bra reflektionsfrågor och case – även om svaren och tipsen man ska ge som svar är vinklade. För när man känner till författarna sedan tidigare är det svårt att förbise deras (negativa) inställning till porr, som också är genomgående i bokens språk.
Till sist. Vuxna behöver hjälpa barn och unga att tänka kritiskt om porr! Det handlar om att reflektera, analysera, värdera och dra slutsatser – och inte bara om att ifrågasätta porren. Så vill man bredda och nyansera porrdebatten tillsammans med unga tror jag inte att den här boken är svaret.
Ps. Undrar ni vem expertsexologen är som de har med i boken? Det är Iselin Guttormsen – en norsk influencer och bloggare utbildad vid Sexologiskolen i Danmark. Ds.
Recensionen har sedan tidigare publicerats i Sfs nyhetsbrev under 2022