Författare: Don Kulick och Jens Rydström (2022) Recensent: Julia Bahner
Denna bok berör på djupet – oavsett om man arbetar med funktionshinder eller inte. Boken innehåller en redogörelse för ett unikt forskningsprojekt om hur man i Danmark på olika sätt hjälper personer med omfattande funktionsnedsättningar med att utforska, uttrycka och utveckla sina sexualiteter. Den ger också en bredare förståelse av vad sexualitet är, och kan vara, i ett stödjande och tillåtande klimat, jämfört med hur den kan begränsas i ett mer fördomsfullt och trångt dito, som i Sverige. Genom genusprofessor Jens Rydströms historiska utforskningar av hur myndighetspersoner, journalister, politiker, LSS-personal och funktionshinderrörelsen i de två länderna har angripit frågor kring sexuellt stöd på vitt skilda sätt får vi en välgrundad förståelse för vilka krafter som krävs i ett samhälle för att åstadkomma förändring (Danmark) – eller behålla status quo (Sverige).
Första gången jag läste boken var innan den utkom i sitt original på engelska 2015 (Loneliness and it’s opposite: Sex, disability, and the ethics of engagement). Då pendlade jag mellan att tycka att den å ena sidan var oerhört bra och viktig, inte minst som inspirationskälla för min egen forskning inom området, å andra sidan djupt provocerande politiskt-ideologiskt i sin kritik av den svenska välfärdsstaten, särskilt gällande jämställdhetspolitiken. Jag var inte ensam om denna ambivalens bland svenska kollegor, medan jag märkte att den utomlands fått ett helt annat mottagande. Jag forskade själv under några år i England, Nederländerna och Australien, och sakta började ett skifte ske även i mina tankebanor. Från att ha befunnit mig i en bubbla av svensk feminism, som i många delar är ”sexnegativ” och betraktar exempelvis sexarbete enbart som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor på strukturell nivå, blev jag nu bekant och kollega med kvinnor (och några män) som utan någon bakgrund i en tragisk uppväxt eller traumatiska erfarenheter valt en karriär inom det breda fältet sexarbete. Jag antar att distans skapar möjligheter till att tänka utanför sina invanda mönster, och så även möten med människor som lever på andra sätt än vad vi är vana vid att se hemmavid.
Genom antropologiprofessor Don Kulicks deltagande observationer på gruppboenden i Danmark, samt intervjuer med relevanta aktörer, ges en ofiltrerad bild av hur det är att leva med funktionsnedsättning som begränsar ens möjligheter att uttrycka sig sexuellt på egen hand. Det beskrivs också vilka vägar till hjälp som finns, hur det konkret går till, samt vad detta får för betydelse för individen såväl som för människorna runtomkring. Det kan handla om att viss personal som är van vid att arbeta med en särskild person utan sedvanligt verbalt tal behöver arbeta på nya sätt för att kunna kommunicera om vad personen önskar kring sexualitet. Eller att alla nya boende introduceras till information om SRHR och erbjuds samtal med sin kontaktperson om de vill diskutera vad för hjälp de skulle behöva, inklusive sexualupplysning. För dem som har behov av hjälp med att ta fram och göra i ordning sexhjälpmedel eller leksaker, eller för par som behöver hjälp med användning av preventivmedel eller med positionering under sex, skrivs en individuell handlingsplan i form av ett kontrakt och en beskrivning steg för steg, som en säkerhet för båda parter. Personal som inte själva känner sig bekväma med att ge intim hjälp kan hänvisa vidare till särskilt utbildade ”seksualvejledere” eller privata företag med konsultverksamhet, för exempelvis onaniupplärning, eller till sexarbetare som accepterar kunder med funktionsnedsättning (en tjänst som många dock inte har råd med på sin handikappersättning – och till skillnad från vad myten säger så finns inga statliga bordeller).
Men författarna har inte bara ett utforskande och förklarande syfte utan också ett normativt: med hjälp av välvalda teoretiker och filosofer argumenterar de för att vi som samhälle måste ta ansvar för att alla människor får möjlighet att ”leva med värdighet och att utveckla sin förmåga att leva och blomstra i världen”, inklusive på sexualitetens område. Genom att använda Martha Nussbaums rättviseteori, där möjligheten till sexuell tillfredsställelse är ett av kriterierna, visar de att ett samhälle som ska kunna räknas som rättvist måste tillhandahålla resurser för att personer med funktionsnedsättning ska kunna utveckla sina sexualiteter. Detta sker i Danmark genom bland annat statliga riktlinjer, utbildningar till personal och ett öppet klimat där frågorna kan diskuteras – medan allt detta saknas i Sverige.
En grundläggande skillnad länderna emellan som författarna påvisar som en anledning till att det har blivit på detta sätt, handlar om människosyn. I Sverige anser vi oss vara väldigt duktiga på mänskliga rättigheter, jämställdhet och stöd och service till personer med funktionsnedsättning, inklusive användning av de rätta begreppen – men detta hjälper föga när retoriken inte omsätts i praktiken. I Danmark används kanske inte alltid rätt ord, men å andra sidan räds man inte att diskutera svåra etiska spörsmål – och att utveckla praktiska lösningar utifrån varje individs unika behov. Jag kan bara hoppas att svenska politiker, journalister, myndighetspersoner, feminister, LSS-personal och funktionsrättsaktivister läser boken och får nya insikter, vilka kan leda till reellt utvecklingsarbete i Sverige. Nu när boken finns på svenska kan alla myter och fördomar om Danmark och den danska ”lössläpptheten” en gång för alla pulveriseras och ersättas av fakta, så att vi äntligen kan ha en öppen diskussion och verklig förändring. För, som jag brukar avsluta mina egna föreläsningar om sexualitet och funktionshinder, så handlar detta till syvende och sist om att personer med funktionsnedsättning själva ska få inflytande över sina sexualiteter, och inte som nu begränsas av icke-funktionshindrade människors rädslor och okunskap!