Författare Anna Ardin (2021) Recensent: Ingela Pontvik Löwenthal
”Mitt vittnesmål” innehåller flera intressanta aspekter. Bl a är det en skrämmande, av författaren egen upplevd, beskrivning av internetplattformarnas laglösa land där primitiva känslor och processer kan härja fritt och hota demokrati och människors rättssäkerhet.
Det är dock inte det som jag i det här sammanhanget vill lyfta utan istället fokusera på skildringen av hur ett möte mellan en kvinna och en man övergår till kroppslig sexuell intimitet, men urartar. Från början upplever författaren detta samspel som lite överraskande kittlande och spännande men sedan alltmer obehagligt. Han respekterar inte hennes gränssättning utan beter sig alltmer hänsynslöst och provokativt. När sker brytpunkten? Var går gränsen? Finns samtycke och till vad?
Detta hände åtta år före svensk lagstiftningen om samtycke 2018. Boken är därför högaktuell även så långt efteråt med de juridiska glasögonen från 2018 på näsan. Anna Ardin säger själv i intervjun gjord i DN i sommar att hon önskar förnyad diskussion om kvinnors rätt att slippa bli utsatt för övergrepp.
Anna Ardin skriver modigt och berättar uppriktigt om sin sorg och sårbarhet i den period som mötet sker. Hon skriver i dagboksform klart och tydligt. Tonen är saklig. Hon har blivit sviken av sin kärlek och frågan är hur mycket just det påverkar att hon inte tillräckligt tar på allvar tidiga tecken i Assanges uppförande som är varningssignaler? Hade det hjälpt om hon hade gjort det och tydligare sagt ifrån? Eller hade han blivit mer våldsam då?
Hon problematiserar just synen på den kände upphöjde beundrade ledaren för Wikileaks som alltför idealiserad dvs att en person som han som gör (gjorde) så mycket gott inte kan göra illa också!
I efterförloppet står det alltmer klart att Assange beteende är djupt problematiskt när det kommer till omsorg även gentemot honom själv. Han brister på flera sätt i förmåga till hänsyn till andra och empatisk inlevelse.
I Anna Ardins bok I skuggan av Assange Mitt vittnesmål finns det annat intressant i gråzonen och samspelet dem emellan. Hon fotograferar vid ett tillfälle Assange sovande och lägger ut bilden på nätet som det verkar utan hans samtycke.
Risken med bokens innehåll är att den rättsvetenskapliga poängen hamnar just i skuggan av Assange eftersom det blir uppenbart med tiden att han lider av allvarlig patologisk paranoid personlighet och att det skymmer sikten för frågorna i gråzonen såsom; Vad är samtycke? Var går gränsen till att det övergår från samtycke till ofredande och vidare till övergrepp och våldtäkt?
Min åsikt är därför låt inte Anna Ardins vittnesmål stanna i skuggan av Assange utan komma ut i ljuset och bli läst! Vi behöver fortsätta diskutera samspel i sexuellt problematiska situationer. Belysa gråzoner där det finns risk för människor att bli utsatta och utnyttjade, misstrodda och tystade.
Recensionen har tidigare publicerats i Sfs nyhetsbrev under 2021